det regnar ner i min väska och mobilen tar stryk
Går upp klockan sex och åker vagn och buss en timme ut till Partille. Träffar handledaren, som skickar mig tillbaka till stan igen. Spenderar alldeles för lång tid på vårdcentralen. Letar efter en bok jag inte hittar på KTB. Det regnar ner i min väska och mobilen tar stryk. Jaha. Äntligen! Ser drömmen om en ny telefon med surf bli lite mer sann. Vilken lycka. Den enda jag känner till som inte har en smartphoe i sin ägo är min mor. Och så jag. Men nu! Sen fungerar telefonen som vanligt igen. Besviken. Det är värdelöst att vara principfast.
