my invincible summer

 

Jag svängde förbi slätten på väg från Stockholm. Mor och far är i Norge och gården behöver tas om hand. Telefonsamtal ska tas emot, poolen ska tas om hand, hundarna ska ha mat och promenad och kärlek, hönsen och katterna ska ha mat och utomhusluft och linolja ska säljas. Nu är jag i stan igen och har sista helgen innan höstterminen drar igång.

 

 

Jag är i sthlm hos vänner och vi rumlar runt på stan och ikea och de ordnar upp ett vardagsliv tillsammans och ser framåt. Vi dricker öl, promenerar och monterar möbler ihop. Pratar om viktiga saker och en massa strunt. En har hittat en hjärtevän. Jag träffar en annan kompis, som är på resa genom stan och vi äter glass och promenerar och pratar ikapp och tänker att Stockholm är Wien och Paris, fast Stockholm egentligen räcker till alldeles som det är.

Hejdå jobbet! Jag plockade det sista av vildhallonen i trädgården, åt tårta tillsammans med ett par av mina boenden, tog mitt pick och pack och åkte därifrån. Jag har jobbat med människor som har tvångssyndrom, adhd, posttraumatiskt stressyndrom, schizofreni och annan psykosproblematik. De har varit tidigare kriminella, telefonförsäljare och ekonomstudenter. De har ägt affärer, varit musiker och annat. De har varit morgontrötta, roliga, sura, oberäkneliga, generösa, isolerade, översociala och hungriga. De är söner, systrar, mammor och pappor. Lätt ett av de bästa jobben jag haft! Hejdå jobbet.