my invincible summer

 

Mitt bland prat om behandlingar och läkare och kortison och symtom och information och nya besked som är värre än väntat hela tiden. Telefonsamtal och många timmar på bussen fram och tillbaka flera gånger. Mitt i det har jag fått spendera en nästan hel helg med loppis och en biltur mot havet och så båt till en ö för många timmar i solen. Snäckskal, sand, klippor, flygplan och tång. Vi fikar. Äter vårens första glass. Hittar en loppis till och åker sen tillbaka in till stan. Fixar middag och dricker cider. Äter på en solig balkong och då går det att glömma bort helt och hållet. Och idag lunch och öl i solen och skräckfilmsbio alldeles mitt på dagen. Sommarjobbet är checkat. Pysselkvällarna har dragit igång igen. En bokklubbskväll väntar. Middagar. Samtal med vänner som orkar och vågar bry sig. Fikor, vin- och filmkvällar. Ikväll blir den fjärde kvällen själv på tre veckor. Det blir helt okej.

 

Jag plockade hem blåbärsris till påsk och nu har det blivit små blåbärsblommor hemma på bordet. Tiden går framåt fort och långsamt. Ibland utan att jag hänger med alls och ibland står den still. Sånt som händer är skumt, orättvist och lyxigt. Mina csn- pengar för månaden är snart slut. Det är den nionde april och vi vet fortfarande ingenting egentligen. Det är det värsta. Att bara vara tvungen att hänga med. Och att vara långt bort när någon så nära mår så dåligt. Men. Också en ful lättnad. Det finns mycket som är viktigt och mycket som det är skit samma med. Oväntade fina ord från fina kompisar. Ständig huvudvärk. Ständig sömnbrist. Uppsatsen gör mig ordblind och jag stavar fel men det går framåt och vi ligger bra till ändå. Att bli medbjuden på roliga grejer. Här och nu. Att träna och springa och det är som att börja om från noll för kroppen och motivationen gick i baklås för sex veckor sedan. Mental bortsortering av onödigheter. När någon frågar Hur det är och att svara Okej fast ingenting är okej. När någon frågar Hur är det och att orka svara riktigt.