om att tiden går framåt och en själv står still
Det är inte bara hemskheter som händer, trots beskedet. Det är ju så det är när nånting händer. Allt går vidare, även fast en själv står stilla. Men även om jag känner till alla reaktioner, alla faser, känslor, beteenden och varande i teorin, så är det ingenting mot att faktiskt uppleva besked som det här och tvingas leva med innebörden av det.
Men. Nu tar vi lite fint som har varit:
I fredags fick jag följa med Kris och två till filmquizz och tillsammans lyckades vi vinna hela alltet och det var så jävla gött. En borde vinna lite oftare. Teaterbiljetter, champagne, tygväska, sm- i ordvitsar- biljtetter, fancy middag och hotellövernattning. Som såklart var samma kväll. Så det var bara att fira segern på dansgolvet till Håkan Hellströms nya nån timme och sen till att åka hem, hämta väska och packning, ta med hämtmat såklart och pinna bort till hotellet, träffa Özz Nujen, älska hotellet och survival kitet i badrummet, kakorna, tofflorna och utsikten över Avenyn. På morgonen hoppade vi frukosten, åkte till jobb och jag tog bussen hem.
.
Hemma var allt som vanligt, men ändå inte såklart. Ingenting kommer väl att bli det igen. Det kommer att kunna bli bra, men inte likadant. Men vi fick fira Viktors födelsedag med presenter och de bjöd på smörgåstårta och tårta. Mmm! Och en promenad med hundarna och att få träffa alla syskon ich klappa på bäbimage och att få köra bil.
I Göteborg igen har RFSU, ordvitsar och fler möten tagit mina kvällar och det är bra att det är någonting som tar upp tiden då. Ikväll får jag hänga med syrran, på lördag fika och gå på middag och på söndag spela tv-spel och kolla muséum.
