s + j = sant
.
I lördags var det dags! Höstens höjdpunkt, som jag sett fram mot så väldigt länge. En vän som hittat sin kärlek och det skulle firas med bröllop såklart. Vännerna kom ner från Stockholm och vi åkte genast hem för att förbereda oss med skvaller och prosecco och fina naglar och smink och frisyrer och våra fina klänningar förstås.
.
Vi åkte duktigt kollektivt till vigseln för att lyxa med taxi till festen och hem på natten. Bästa att promenera fram uppklädd och få fina komplimanger av främlingar på vägen!
.
Under vigseln fick man gåshud och grina lite om man ville. Det var väldigt fint.
Och de sa ju ja! Förstås.
Och de sa ju ja! Förstås.
.
Sen blev det dags för bästa festen! Och vi åt och drack och vi drack och åt. Och så beundrade vi gästerna och brudparet såklart och de fick hyllningar med dans och sång och tal.
.
Vi fick lära oss nya danser med svåra steg och varma händer. Duktigast var alla kvinnor i höga och smala klackar, men mest helhjärtade i dansen vad ändå ett gäng hängivna män.
.
När vi hyllat bröllopsparet, smakat på tårtan och dansat oss trötta och det var natt sa vi hejdå till vännen. Som blivit fru. Alldeles över en kväll!
